Tänkte berätta lite om det vi har varit med om.
Har en underbar dotter som snart fyller fem år. Hon är min underbara lilla solstråle. Min lilla Alva.
Vid midsommar 2014 bestämde jag och min man Reine att vi skulle försöka få ett syskon till Alva.
Blev jätteglad när testet visade positivt 23 augusti 2014. Alva skulle äntligen bli storasyster.

Blev inskriven på specialistmödravården då jag har typ 1 diabetes. Fick i samband med det göra ett vul och de såg ett litet hjärta som pickade. Mådde jätteilla första tiden. Men blev bättre när jag kommit halvvägs.

Var på rul och fick se lilla knytet i magen som visade sig vara en liten flicka. Alva skulle få en lillasyster. Allt såg bra ut. Beräknad födsel blev 7 maj 2015.

Dagarna flöt på och jag fick gå varannan vecka på tul. Hon var vid första lite större än normalt. Men hon bara växte och växte och var tillslut 50% större än normalt. Fick tid för planerat kejsarsnitt 20 april 2015. Det var skönt att ha ett datum. Alltså kunde vi i förväg bestämma vart Alva skulle vara.

Alva såg fram emot att bli storasyster och pratade mycket om bebis som snart skulle komma. Hon klappade och pussade på magen. Min fina tjej. Hon var så glad.

Det blev påsk och vi firade den hos farmor och farfar. Men så kom påskdagen och jag konstaterade under dagen att jag inte känt henne sparka på ett tag. Så på kvällen besköt vi för att ringa förlossningen och vi fick komma på kontroll.

Var nervös hela vägen i bilen. Väl där fick jag lägga mig på en brits och barnmorskan försökte hitta ett hjärtljud. Men lyckades inte. En läkare kom in och gjorde ultraljud. Men lyckades inte hitta hjärtat. Och berättade att det inte ser så ljust ut. Då bröt jag ihop. Min lilla bebis. Du fick inte vara död. Det kom in en andra och en tredje läkare för att även de kolla om de hittade något hjärta som pickade. Men förgäves.
Hela min/vår värld rasade samman.
Vår fina lilla bebis hade dött i magen. Hennes lilla hjärta hade stannat. :(
Vi bara grät och grät. Alla tre. Alva var med när vi fick beskedet.

När jag lugnat mig lyckades jag tillslut fråga vad som kommer hända nu. Fick veta att vi skulle få åka hem och sova och komma tillbaka för igångsättning dagen efter. Igångsättning. Ville bli snittad men de ville att jag skulle försöka föda vaginalt.

Det blev inte så mycket sömn den natten. Bara grät och grät. Och fasade för vad som skulle ske dagen efter.

Förlossningen skriver jag om en annan gång. Börjar bara gråta när jag skriver.
Det gör så ont i mig att ha förlorat vår fina lilla bebis. Alvas lillasyster.
Går inte en dag utan att jag tänker på henne. Min fina lilla ängel.