Hatar det här. Hatar att leva utan min Alice. Fan. Grymma jävla orättvisa värld. Varför? Varför var hon tvungen att dö? Varför? Varför?

Idag är en jobbig dag. Riktigt jobbig dag.

Saknar dig så himla mycket gumman. Min fina tjej. Min lilla ängel. Mamma älskar dig. Massor. Jag hoppas så att du har det bra där du är. Hoppas du blir väl omhändertagen. <3

Ibland förundras jag över mig själv. Hur stark jag faktiskt är. Trots att jag förlorat min älskade lilla bebis. Så känns det ändå bra att träffa andra bebisar. Har träffat lilla Kaylee flera gånger nu och gullat och hållit i henne. Och idag ska jag träffa lilla Wilja. Det är lite som terapi för mig. Och det känns dom sagt bra ändå. Känns bra att få mysa med andra bebisar nu när jag inte kan mysa med min bebis.
Och jag är så otroligt tacksam för mina underbara vänner som finns där för mig. Som står ut med att lyssna på mig. Ni är guld värda. <3 Och självklart min familj och släkt. Känns så bra att ha så många goa runt omkring oss just nu. Att ni visar att ni finns. <3

Om fyra dagar ska kag börja jobba igen. Ska jobba 6 veckor innan det är dags för semester. Jobbar 25% i tre veckor och 50% i tre veckor. Känns bra att mjukstarta och känna efter. Kanske inte alls är så redo som jag känner mig. Är ärligt talat väldigt nervös över att börja jobba igen. Samtidigt som det ska bli skönt att få tillbaka lite vardag igen. Saknar mina goa kollegor och alla goa barn.

Nä. Dags att fixa matsäck till Alva. De ska på heldagsutflykt idag när det är förskolans dag.

Saknaden efter min fina Alice är otroligt stor idag. Saknar henne varje dag. Men just idag är den extra stor. Min älskade lilla ängel. Saknar dig så otroligt mycket. Gör så fruktansvärt ont i mig att leva utan dig. Att gå vidare utan dig. Vill inte det. Vill leva med dig. Vill ha dig hos mig. Krama dig, pussa dig, gosa med dig och busa med dig. Vill se dig växa upp och utvecklas till en underbar liten människa. Det gör så ont i mig.
Varför fick du inte stanna? Grymma grymma värld.

Älskar dig så min fina Alice. <3

Idag träffade kag kuratorn och barnmorskan. Vi gick igenom förlossningen. Var otroligt jobbigt och tänka tillbaka. Och minnas när vi fick det hemska beskedet att Alice hjärta inte slog längre.

Världen är så jävla orättvis. Vill bara ha min Alice tillbaka. Det gör så otroligt ont i mig att leva utan henne. Att Alva måste leva utan sin lillasyster. Fan. Blir så arg och ledsen.

Saknar och älskar dig så otroligt mycket. Min fina lilla ängel. Min älskade Alice.

Var hos kuratorn idag. Det är skönt att ha någon utomstående att prata med. Med någon som kan vinkla ens tankar och få en att tänka annorlunda. Att få en att inte klandra sig själv för det som hände.

Fick papper idag som jag och Reine ska skriva under. Papper som registrerar Alice på oss föräldrar.

Saknar henne så. Det gör så ont i mig. Min fina lilla tjej.
Älskar dig så mitt hjärta. Min ängel.

Fredag 24 april var en av de värsta och jobbigaste dagarna i mitt liv. Då hade vi nämligen minnesstund för Alice för att ta ett sista farväl.

Bröt ihop direkt när vi kom in i sjukhusets kapell. Var så jobbigt att se min fina ängel ligga där i kistan. Min fina lilla Alice. Vill inte lägga dig i en kista. Vill lägga dig i din säng eller vagga dig i vagnen. Det är så orättvist. Varför? Varför fick du inte stanna? Ingen ska behöva ta farväl av sitt eget barn. Ingen ska behöva begrava sitt eget barn.

Alva var så fin. Hon gav Alice en nalle. En likadan som vi har hemma vid kortet på Alice. Och så hade hon ritat en teckning och gjort ett armband till Alice. Vi la även ner bilder på oss och en gosepingu. Det var så fint.
Alva fick skruva på locket till kistan på slutet.



Det är det vackraste barnen som dör
de som ingen ondska berört
de som är mjukare än andra,
kärleksfullare.

Det är de vackraste barnen som dör
läggs i jord istället för armar
och ljuset från just deras ögon
slocknar.

Det är de vackraste barnen som dör
medan hjärtan gråter
förbittrade, stela,
livsberövade.

Oförtjänta kom de
välsignade gick de,
de vackraste barnen som dör.

Tänker en massa när jag är hemma. Varför hände det oss? Varför dog hon? Var det min diabetes fel? Antagligen orkade inte hennes hjärta med att hon blev så stor så snabbt. Inget som vi fått bekräftat. Men misstänker det. Proverna visade inget fel på varken mig eller Alice. Men väntar fortfarande på fler provsvar. Vill bara få veta varför?

Världen är så grymt orättvis. Jag vill också ha min bebis och mysa med, pussa på och krama om. Vill också gå på promenader med vagnen. Vill att Alva ska ha sin lillasyster och busa med. Hon var så redo att bli storasyster.

Mamma saknar dig så otroligt mycket Alice. Älskar dig min ängel.

Var inte arg lilla mamma
jag var tvungen att gå.
När dom klippte banden,
orkade inte mitt hjärta att slå.

Älskade pappa,
mitt liv blev så kort.
Ta hand om varandra,
när jag flyger bort.

Jag vet att ni gråter
och det finns ingen tröst,
men lyssna till era hjärtan
och ni kommer höra min röst.

jag finns inte bland er,
men jag finns ändå
Jag hör era böner
och älskar er så!